När älsklingen blir sjuk

Ibland blir tillvaron med hund inte riktigt som man har tänkt sig. Precis som vi människor kan våra fyrfota vänner drabbas av sjukdomar som påverkar resten av deras – och våra – liv.

Sten Jakobsons mobil vaknar till. Klockan är tolv, larmet plingar och blinkar ihärdigt för att påminna om något viktigt. Myran svassar förväntansfullt efter husse ut i köket och ställer sig intill hans ben, med ena tassen på tofflan. Sten tar ut lunchmedicinen ur den röda dosetten och lindar in de blå tabletterna i skinka. Myran slukar hela paketet och struttar sedan nöjd ut i vardagsrummet för att se efter om Mariekexen står kvar på bordet.

Myran är en ungersk vizsla på snart sju år med aptit på livet. Hon fick sitt första epilepsianfall när hon var tre år och har varit beroende av sina mediciner sedan dess. De gör att hon får kortare och färre anfall, men tar inte bort symptomen. Ungefär var tionde dag får Myran ett anfall och oftast sker det på natten.

– Hon vaknar och tittar sig omkring, sedan börjar hon flåsa lite. Därefter blir hon stel som en pinne, tuggar fradga och skakar i hela kroppen, berättar Sten som alltid skyndar sig att hålla i Myran när han ser varningssignalerna – för att hon inte ska slå i väggar eller möbler och skada sig.

Anfallet brukar pågå under en dryg minut, efteråt ligger hon stilla och återhämtar sig. När hon så småningom reser sig går hon raka vägen fram till matskålen och äter ett extra mål torrfoder. Efter en timmes vila går hon upp och läser in hela lägenheten och människorna i den, som för att orientera sig och konstatera att hon är hemma i säkerhet hos sin familj.

– Förut försökte vi analysera vad vi gav henne för mat och om vi gjort något för att utlösa anfallet. Nu har vi förstått att vi inte kan göra något för att framkalla epilepsin, men inte heller för att förhindra den, säger Sten.

Familjen har nära kontakt med sin veterinär och vid varje besök försäkrar de sig om att Myran inte lider av sin epilepsi. Sten skulle aldrig drömma om att ha kvar henne för sin egen skull. Myran ska må bra det är det viktigaste, slår han fast.

– Det är klart att Myrans sjukdom har påverkat våra liv. Hon kan ju inte lämnas ensam och det är inte lätt för oss att resa bort och lämna över ansvaret på någon annan, säger Sten och tittar Myran i ögonen: Men hon är bra go’! tillägger han.

Sten har haft flera hundar tidigare, bland annat den närbesläktade rasen vorsteh, och visste inte om att hundar kan få epilepsi. När Myran fick sitt första anfall trodde husse att hon hade svalt tungan och stack in handen i munnen för att hjälpa henne – något han snart fick ångra… Myran hade inte kontroll över sina käkrörelser och råkade bita Sten under sina kramper. När vizslatiken fått sin diagnos och Sten började prata med andra hundägare om epilepsin, visade det sig att sjukdomen var vanligare än han kunnat ana bland de fyrfota vännerna.

Den fuktiga nosen och de bruna ögonen glittrar i höstsolen och Myran är sådär rastypiskt kelig som vizslor är. Hon älskar att spåra, apportera i vatten och går gärna långa skogspromenader. Myran verkar inte lida av sin diagnos, men Sten berättar att epilepsin gör att hon ibland har svårt att hålla tätt och att hon är konstant hungrig.

Förutom den känslomässiga investeringen kostar veterinärbesöken en hel del pengar. Sten vågar inte föreställa sig hur mycket pengar de har lagt ner på mediciner, undersökningar och behandlingar.

– Om man får en hund som Myran gäller det att man har ork, tid och råd. En del hundägare gör det väl lätt för sig och ger upp tidigt. Jag tycker att, har man tagit Fan i båten får man ro honom i land!

Text och foto: Nicole Kling

5 frågor till veterinären

Sara Fors är veterinär och arbetar vid Regiondjursjukhuset i Bagarmossen.

Vad är epilepsi?

Epilepsi är egentligen bara ett symptom, ett återkommande tillstånd av kramper. Det finns olika typer av epilepsi och de kan ha många olika orsaker.

Vad finns det för typer?

Idiopatisk och sekundär epilepsi. Idiopatisk epilepsi är ofta genetisk, medan sekundär epilepsi kan bero på sjukdom i hjärnan eller i andra organ i kroppen.

När brukar hundar med epilepsi få anfall?

Ofta kommer anfallen när hunden vilar eller sover.

Är epilepsi vanligare bland vissa raser eller hos något kön?

Det finns raser som har dokumenterat fler fall av idiopatisk epilepsi än andra, däribland golden retriever, labrador retriever och border collie. Idiopatisk epilepsi är något vanligare hos hanar.

Vad ska man göra om hunden får ett epileptiskt anfall?

Ta det lugnt, se till att hunden inte skadar sig och släck gärna ner i rummet. Ta tid på anfallet och observera vad hunden gör, det kan ge veterinären värdefulla ledtrådar om epilepsins karaktär.

De 5 vanligaste hundsjukdomarna

  1. Livmoderinflammation – den allra vanligaste hundsjukdomen, trots att det endast är tikar som kan få den. Cirka var fjärde tik insjuknar och ofta sker detta från och med medelåldern och i anslutning till löpperioden.
  2. Hudtumör – detta är ett samlingsnamn för en grupp olika hudförändringar (som vårtor, fettknölar och talgkörtelinflammation). Är knölarna hårlösa eller såriga kan det vara ett tecken på att tumörerna är elakartade.
  3. Juvertumör – drygt hälften av alla juvertumörer är godartade och sprider sig inte till andra delar av kroppen.
  4. Öroninflammation – den fjärde vanligaste sjukdomen är ofta symptom på allergi (atopi). Örat är egentligen en fortsättning på huden och återkommande öroninflammationer är mycket vanligt hos hund med atopi.
  5. Traumatiska skador inom denna typ av skada ryms många olika typer av sår: skärsår, bitsår, slitsår, sticksår et cetera. En bitskada från en annan hund kan se oskyldig ut, men den kan infekteras och bör hållas under uppsyn.

Källa: Agria

Andra vanliga hundåkommor

  • Ögonskador
  • Förgiftning
  • Magont
  • Ledbesvär
  • Trafikskador
  • Benbrott eller hälta
  • Ormbett
  • Getingstick

Att tänka på:

  • Sätt dig in i scenariot att din älskling skulle bli sjuk innan du köper hund. Har du råd med eventuella veterinärkostnader? Har du tid och ork att vårda hunden?
  • Att skaffa hund är att få en familjemedlem som förhoppningsvis ska finnas med under många år. Mat, godis, leksaker, vaccin, försäkring och veterinärbesök kostar pengar och det gäller att ha en ekonomisk buffert om något händer.
  • Det är ibland en svår balansgång mellan att låta hunden leva och överleva. Om din älskling lider av ålderdom eller sjukdom är det egoistiskt av dig att ha henne eller honom kvar.
  • Medan vissa hundägare väntar för länge med att avliva, är andra för snabba till ödesbeslutet. Ta inte bort din hund för att det är bekvämare för dig!

Text och foto: Nicole Kling

Reportaget publicerat i Härliga Hund.